Här sitter jag sömnlös ännu en gång, som så många gånger förut. På samma sätt som alltid så lugnar musik (denna underbara musik!) mig och jag nynnar tyst på någon gammal låt. Titlar, artister och stil är utav mindre vikt - så länge låtarna tilltalar mig. Och det gör dom. Såklart.

Himlen lyser klarblå, jag tror att jag är ensam vaken i hela huset och är jag inte det så gör det ändå inget. Nu lyssnar jag på Sthlm City - Ken Ring. Mycket bra låt och väldigt vacker text. Det är han bra på, den dära Ken. Ett tips så här på morgonkvisten är att lyssna på hans låtar, skitsamma om hiphop inte tilltalat dig förut. Lyssna på texterna, på känslorna han sätter ord på.

Kvällen blev lyckad och nice. Men jag har ett hål i min hand. Eller, ja. Inte _igenom_ handen då, men uppe på. Skulle mer än gärna ha tagit en bild om jag bara inte varit så jädrans lat. Men nu är jag ju det så idéen om bilden får vara. Hur jag fick det? För att göra en ganska kort historia kortare; En kille råkade trycka in sin ciggarett där. Aj, sa jag. Minst sagt.

Nu ska jag fortsätta att mysa med Ken Ring (inte på riktigt då. Hihi. Eller nått.). Just nu: 2000-talet

Bam.