Jag vet inte hur många gånger jag hört folk klanka ner på internet-vänskap. Jag tappade räkningen för några år sedan och har sedan dess inte ens tänkt tanken på att ta upp den igen. I samma veva slutade jag också försvara det. Det känns som att det är hopplöst, folk vägrar inse att vänskap är så mycket mer än att träffas och umgås.

Mina vänner  ’på’ internet är just nu en stor del av den lilla krets runt mig som känner mig bäst.  Den lilla grupp jag kallar vänner är människor jag älskar av anledningen att de ställer upp när jag behöver dem – inte på grund av att de bor i samma stad som mig. De får mig att skratta när jag som mest behöver det, får mig att tänka efter när jag gjort något fel och de finns där. Dygnet runt. Det är mer än vad många så kallade vänner i ’verkligheten’ gör.

Vem har då rätten att trycka ner det vi har och säga att det inte är bra nog? Säga att det inte är riktig vänskap? Ingen!

Jag kan förstå hur det kommer sig att 40-talister många gånger inte står bakom mig i detta resonemanget, det jag kan verkligen. Datorer, internet, IRC, MSN, Skype (etc i all evighet) var inte en del i deras uppväxt, och i naturlig ordning då ej heller denna sortens kontakter. På den tiden var världen lika stor som idag, dock inte lika lättillgänglig. Men för att jag ska acceptera det, så tycker jag mig ha rätten att kräva acceptans tillbaka.

De är dock inte ensamma. Unga lever i trångsynhet de också, men på ett helt annat sätt än fläskbergen, som Per Nuder antagligen skulle ha uttryckt sig. För dem är det många gånger så att Rätt är vad de anser stämma. Sanningen är den de säger är sann och Vänskap är så som de vill att den ska vara. Alltså inte så som andra vill ha det.  Och verkligen inte så jag tycker att det borde vara.

Personligen så anser jag att det viktiga är att båda parterna trivs i en relation. Att man kan prata med varandra, dela med sig av minnen, synen på stora och små ting, önskningar inför framtiden och nuet. Är detta något båda kan och vill så är det upp till dem hur de vill se på sin relation, utan att någon ska beblanda sig och påpeka att den inte är äkta på grund av att den främst utspelar sig över internet.

Självklart så vill jag träffa dem, mina fina vänner,  mer än mycket annat här i världen. Men det är inte det som är det viktiga. Det viktiga är att de är vänner för mig, inte bara nick och människor på internet. Något som verkar vara svårt för människor att förstå.

Att man träffar på människor man antagligen aldrig skulle börjat prata med i verkligheten och att man får helt andra perspektiv på internet, det är en annan historia. Dit tar jag er en annan dag.

Bam.

Dedicated to; E,P,S.