Inte än, inte än...

Kom precis hem från ännu ett (hemskt) läkarbesök. Ett besök som i mina ögon var alldeles för långt, jobbigt och smärtsamt. Men vad gör man inte för att kunna leva ett normalt liv utan att gråta av smärta varje dag?

Till slut satt jag och tog blodprov - tre gånger fick de sticka mig för att få ut mitt blåa blod. Höhö. Ser ut som en pundare nu, stick överallt. I alla fall. Min mage är svullen av all smärta så jag lägger handen på den. Då frågar sjuksköterskan. Har du en bebis i magen?

Erm. Tack?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback