There's a boy in my bed. Gnite.

[23:46:55] <Gubbe25> Lite jobbigt att den här chatten är i händerna på kompletta psykopater och maktmissbrukare (ja, jag pratar med dig, andromeda) som svamlar om interna skämt publikt och bannlyser varenda person som chattar om något som har med sex att göra.

(Till berättelsen hör ett oskyldigt skämt som P skrev. Väldigt oskyldigt, ett ord innehöll det, ett namn till och med. Inget mer.)


Människor är extrema, hemska varelser. Det är inte första gången jag (över?)analyserar en annan människas ord och skäms för rasen jag tillhör. Just i detta fallet handlar det om något som sas (skrevs) på internet men det kunde lika gärna ha sagts ute i den så kallade verkligheten. Att efter en sådan oskyldig sak bli kallad psykopat och maktmissbrukare är ju bara... tragiskt. Har en person något problem med mig så anser jag det vara vettigt för denne att komma direkt till mig och säga det. Privat och inte inför 200-300 personer.

Att sedan kalla mig psykopat är så jävla tragiskt. Psykopati är en personlighetsstörning som förstör många människors liv just nu i denna stund (alla mår inte lika dåligt av det, som tur är!). Inte skulle man kalla någon en komplett canceridiot, men psykopat går bra. Vart fan är denna världen på väg, har vi ingen medkänsla för människor med problem längre? I uttalandet ovan är psykopat ett skällsord, inte en störning. Det är det som får mig att må illa. Det är det som får mig att bli galen, ledsen.

Jag ville bara gråta, då jag aldrig fick chansen att försvara mig och människorna med psykopatiska problem. "Gubbe25" försvann några få sekunder efter han skrivit raderna. Det var nog det värsta. Att kasta något sådant rakt på mig och sedan gå. Det tyder på att herrn ovan har en lång väg att vandra för att mogna. En låg väg för att bli vuxen på riktigt. Det fick mig att på riktigt få tårar i ögonen. Fyfan för människor som "Gubbe25".

Klockan är halv tre och jag är vaken. Anledningarna är många men ingen låter bra nog. Halsen är svullen så har svårt att ligga ner och tänka på ingenting, det är en sak. Andra är mer privata, men gör också mer ont. Så mycket har tyngt mitt liv på sista tiden, det gör ont för att folk jag trodde jag kunde lita på visade sig vara helt annorlunda än jag trodde. Det gör ont för att jag är galet jävla kär men det finns så många hinder. Det gör ont för att jag är rädd för att jag bor i Stockholm och för att jag tror att du inte är redo att satsa. Det gör ont för att jag saknar min familj så jävla mycket, jag har aldrig varit ifrån min bror så här längre förut och det bränner i mitt hjärta.


Kanske är jag en dramaqueen, kanske överdriver jag. Antagligen är det så och med stor sannolikhet så mår jag åtminstone lite bättre imorgon. Men just nu så gör det ont och just nu är det jobbigt. Därför gnäller jag. Det är ju ändå min blogg och det är jag som bestämmer.

En väldigt vacker historia. Titta och njut. Motivationen i det hela kan man ju anamma på vad man nu än kämpar efter.

Min blogg håller på att förnyas, men har ingen header som är klar ännu så kanske tar ett tag. (Hint till P)

Jag mår skitdåligt idag igen, men alvedon och liknande är awesome. Snacka om guds gåva till människan. Egentligen så är jag ganska emot värktabletter när det inte är något allvarligt (allvarligare än huvudvärk, lite feber och halsont dvs) då jag har väldigt lätt att bli beroende utav sådanna preperat men jag har inte orken att ligga och ha massa feber just nu. Blir för mycket bara.


Vi hörs sen vänner.

Om det är halsfluss som nästan dödar mig just nu så är jag långt ifrån tacksam. Min hals är svullen och jag drake-andas. Ja, det bränns när jag andas. Både in och ut och det gör ont. (Snälla, låt mig hoppa från ett stup?) Inte nog med det (stoppa pressarna, tro det eller ej) - jag har antagligen feber också. Måste fan ha det, hallunicerade innan. Såg en åsna i mitt rum och nej det var inte P. Min älskade P som vill döda mig när jag får panik på grund av helvetets andningsproblem och väcker honom i ren kaos. "Men jag soooover ju" säger han då. "Men jag döööör ju" vill jag svara men orden fastnar i gråten. Det är jobbigt att prata fastän jag inte är hes - det är så det är att vara sjuk men snälla gud - jag vill inte att det ska vara halsfluss. Låt det gå över nu, tack.

Vaknade upp med en rivande känsla i halsen och bestämde mig för att sätta mig och dricka te till något bra TV-program. Valet föll på Vem kan slå Filip och Fredrik? Jag har alltid gillat dessa två underbara män, måste jag säga. Självklart så vet jag inte om de spelar roller till 100 %, men det verkar ändå som att en stor del av deras personligheter lyser igen och jag tror att det är det som gör Filip och Fredrik till en gemensam guldgruva.

Vi kan ta 100 höjdare som exempel. Jag tror absolut att programidéen har mycket med succén att göra, men ännu mer så tror jag att det beror på F&F's beteende. I de senare säsongerna så träffar de på människor som... sticker ut lite ifrån normen om medelsvensson. Hur konstiga och annorlunda dessa människorna än är så behandlar Filip och Fredrik dom med väldig respekt. Det gör programmet så mycket bättre - och så långt ifrån förnedringstv som är så populärt nu.

Ett annat exempel är Vem kan slå Filip och Fredrik? Egentligen så är det som ett vanligt tävlingsprogram med lite annorlunda uppgifter att klara och vinna, dvs en ganska o-unik idé. Dock så löser teamet det - först och främst med den underbare kommentatorn Åke Unger. Det blir verkligen som ett sportevent - på ett bra sätt. Även i detta programmet så påverkar Filip och Fredriks personlighet (deras gemensamma personlighet skulle jag vilja säga) mer än mycket. Deras syn på tävlingen - att det är fullt allvar men med en humoristisk touch gör det hela väldigt underbart. Utan dessa två så skulle hela programmet bara blivit... överdrivet på något sätt.

Vad tycker du?

Har känt mig så jävla nerkörd i botten när det gäller mitt utseende på sista tiden. Har inte haft lust och ork att fixa till mig med smink, bus och liknande så då har jag inte heller gjort det. FUCK YOU folks som säger att alla brudar gör sig snygga för snubbar. Tydligen inte, va!?

Idag tog jag mig tid och ork dock. Kände mig så jävla skabbig. Nästan så att det bodde stuffs i håret på mina ben, hähä. Peeling, hårinpackning, nagelfixning, brun utan sol (tunnt lager, ändå vinter ju), en ordentlig sminkning men främst av allt: tid för mig själv. Satt och lyssnade på massa mysig musik och bara njöt utav att ta hand om mig själv en stund. Så ska det fan kännas.

Och så här ska det kännas att blogga. Inget tvång, ingen stress. Så jävla härligt när man börjar längta efter att sätta sig här igen, det är då man ska köra på. Annars kan man lika gärna skita i det, tycker jag.

Ikväll ser planerna ut så här; Mysa med P. Vi är så jävla sega idag så det blir film, mys och chips. Åhja, I like.  Jag hör av mig, I promise.

Bam

Jag har hittat den perfekta tävlingen för mig på denna siten! Tävla du också!

Min motivering till att vinna Xperia X10: I vintras köpte jag en mobil med pekskärm, tänka sig så glad jag var - tills den slutade att fungera. In och ut från lagning men ändå så funkar den inte som den ska idag, något som påverkar mitt liv ganska rejält. Jag missar jobberbjudanden och kan inte ens skicka smsbiljett till tunnelbanan ibland. Jag har varit väldigt sugen på en Xperia x10 sedan jag såg den för första gången men plånboken säger nej till att låta mig köpa en själv.

Extrem jävla hunger

Det är helt sjukt hur tidigt jag somnar om kvällarna, såklart så slutar (eller börjar!?) det med att jag vaknar mitt i natten. Eller ja, tjugo i sex är ju faktiskt morgon så det är helt okej!

Just nu sitter jag och lyssnar på lugn musik. Har planerat att sakta men säkert dra upp tempot på låtvalet. Till slut sitter jag ju här aspepp inför jobbet! WOHO.

Eller så kör vi lite gossip girl!

brb

Hemma från jobb. Så jävla skönt att vara så pigg som jag är just nu. Länge sedan jag kände mig så här utvilad, men samtidigt pigg och på G. Jag har ju ändå varit vaken ganska länge och jag har jobbat. Men ändå. Tänka sig vad bra sömn kan göra.

P är sjuk så han ligger i soffan och snarkar i allt lidande. Vill bara krama om honom resten av dagen och kvällen men icke. Han har ont så det får jag inte allt göra. Blärk.


Vi hörs sen småttingar.

Jag har velat spy på datorn senaste veckan. Hade mina bästa vänner här och ville verkligen inte sitta och blogga då, men blogglusten har inte riktigt kommit igång fastän den sista kotten åkte i söndags. Jag har fullt upp med mitt nya jobb, fixa en del gamla saker, umgås och kolla på random serier som gossip girl.

Och vem kan anklaga mig för att göra fel, egentligen? Det är svårt att leva ett liv där man inte har tid att göra hälften av det man egentligen vill.

Jag har i alla fall riktigt mycket träningslust. Sprang en runda innan jobb igårmorse och snart ska jag ut igen. Snabba men intensiva rundor blir det på morgnarna och springer gör jag till musik frånn barndomen (tänk S.O.A.P och Spice girls). Perfekt är det, och jag mår bra. Jag mår ännu bättre när jag är trött på kvällarna och somnar redan klockan åtta. Kanske inte idealet, men helsike mycket bättre än att inte sova alls. Åh ja.

Jag har verkligen inte lust att klaga på något och därför gör jag inte heller det. Det känns bra. Faktiskt. Nu ska jag hoppa i träningskläderna. Vi ses!