Tudels.

Idag har det varit en minst sagt omskakande dag. Tidig morgon begav jag mig mot vårdcentralen, för att sedan bli vidarskickad till kirurgakuten på UMAS. Två timmar satt jag och väntade på att få träffa läkaren. Inte som när jag var yngre och det kunde ta 7-8 timmar innan man kom in.

Och tänka sig. De kom fram till något. Nu ska min vanliga läkare bara gå igenom lite tester för att se att allt annat är kollat, sen får jag antagligen diagnosen. En tarmsjukdom som jag kommer att få lära mig att leva med, men även lära mig att hantera, påverka och fixa så att jag inte har så jätteont alltid.

Jag är lite kluven. Samtidigt som jag är extremt lättad över att jag vet vad det är som har gjort så ont i tre månader (och fått mig att bli en innesittande oplugghäst med sockerberoende) så är det något som jag kommer att få leva med resten av mitt liv. Lycka och olycka i en galen obalans.

Jag somnade när jag kom hem till mamma. Hon lät mig sova, och jag vaknade upp vid tio ikväll. Min dygnsrytm är helt galen, men det kan lösa sig nu när jag inte behöver ha ont hela tiden längre. Det finns hopp.


xoxo Bam