M: Byggde du en Igloo när du var på Nordpolen?
S: Va?
Fröken: Menar du Polen?
M: Ja-a. (Tittar på S). Har du varit på båda ställena?

Nu ska jag bli berusad. Hejdå skitvärld - hej underbara värld!

Cykelrundan till jobb ligger på mellan fyra och fem kilometer, lite beroende på val av väg. Det var motvind _hela_ vägen hem... Om jag är trött i kroppen nu? Inte alls...

Planerna för dagen såg tidigare ut så här:
x Plugga
x Packa upp
x Jogga

Så här kommer kvällen antagligen att se ut:
x Kolla på TV
x Film
x Sova

Känslor är konstiga. Det är egentligen det enda jag har att säga som är värt att läsa, men ändå så kommer jag att fortsätta att skriva. Meningar fulla med gramatiska fel, utan någon röd tråd och med en efterlyst logik. Det känns som att detta är vad jag behöver just nu, en stund för mig själv då jag kan skriva av mig helt och hållet.

Tillbaka till känslorna. Vissa är så tydliga - lycka gör en lycklig och smärta gör en olycklig. Lycka nu kan göra en ont senare medan smärta nu kan göra en gott senare, men det är inte relevant just nu. Vad jag vill få fram, med ord som på ett papper, är de känslorna som inte är lika självklara. Känslor som man inte kan sätta fingret på - gör det ont? Känns det bra? Vad är det jag känner? Just nu känns det som att jag flyter i ett hav fullt med just sådanna känslor. Varannan våg ger mig en kallsup som aldrig förr, nästa får upp mig till ytan. Vilka är kalla och vilka är varma - jag vet inte. Jag vet ingenting, det är där problemet ligger. Förvirringen i min hjärna ligger på max, gasar den bara lite till så vet jag om att vansinnesfärden kommer att sluta i katastrof. PANG! En krock med livet, eller kanske det liv jag omedvetet (eller medvetet?) undviker att leva.

Målare använder färger, jag använder ord. På samma sätt målar vi en bild av våra tankar, vår syn på omvärlden och verkligheten. Det var så det brukade vara åtminstone. De orden jag förr (det var bättre förr!) använde för att måla en tavla full med mina tankar - är puts väck. Det typiska "Bam-aktiga" i texter jag skriver är också borta. Jag vet varken när eller vart dom försvann och jag är inte heller säker på om jag verkligen vill veta svaren. Vissa frågor borde förbli just frågor, har jag alltid tänkt samtidigt som jag lika länge varit nyfiken i en strut.

Nothing is logical, hör jag det eka innanför pannbenet, men ändå så klagar jag på bristande logik i det mesta. Varför söker jag svar på frågor jag inte vill besvara - varför går jag i riktningar mot mål jag inte vill besöka? Än en gång, inga svar. Svar jag på ett sätt inte vill ha, men ändå söker efter. Sökandet i sig borde, _logiskt sett_, innebära att en del långt inne i mig vill veta. Känna av hur det känns att ha kontroll. Igen.

Det är sådan jag är, vill ha kontroll på allt runtomkring mig. Jag kan vrida mig galen nätter långa på grund av frågor så som "Tar Universum slut?" och "Finns det någon högre makt så som Gud?" - men ändå så vill jag inte att forskare ska ta forskningen för långt. Låt mystiken finnas kvar, låt mig vara galen. Om än bara för en natt. Det enda jag ber er om är att besvara frågorna i mitt liv - jag vill ha kontroll.

Gör detta mig olycklig eller lycklig? Gör det ont? Känslor är konstiga, helt enkelt.

Jag längtar efter sommaren och jag längtar efter att dansa hela natten lång. Springa runt i söta små klänningar överallt - på klubben, på ICA, på stranden. Alla nedan får gärna flytta in i min garderob. Från Nelly.

Musikmusikmusik. Här har ni lite fler (utöver den underbara dängan av Black Eyed Peas några inlägg tidigare) låtar ni kan fetpeppa, dansa och njuta till. ENJOY.


Först ut: If we ever meet again - Timbaland och Katy Perry




Number dos: Hot Play and win radio version - Inna




Sist men inte minst: Bad boys - Alexandra Burke ft. Flo rida

Jag vet inte hur många gånger jag hört folk klanka ner på internet-vänskap. Jag tappade räkningen för några år sedan och har sedan dess inte ens tänkt tanken på att ta upp den igen. I samma veva slutade jag också försvara det. Det känns som att det är hopplöst, folk vägrar inse att vänskap är så mycket mer än att träffas och umgås.

Mina vänner  ’på’ internet är just nu en stor del av den lilla krets runt mig som känner mig bäst.  Den lilla grupp jag kallar vänner är människor jag älskar av anledningen att de ställer upp när jag behöver dem – inte på grund av att de bor i samma stad som mig. De får mig att skratta när jag som mest behöver det, får mig att tänka efter när jag gjort något fel och de finns där. Dygnet runt. Det är mer än vad många så kallade vänner i ’verkligheten’ gör.

Vem har då rätten att trycka ner det vi har och säga att det inte är bra nog? Säga att det inte är riktig vänskap? Ingen!

Jag kan förstå hur det kommer sig att 40-talister många gånger inte står bakom mig i detta resonemanget, det jag kan verkligen. Datorer, internet, IRC, MSN, Skype (etc i all evighet) var inte en del i deras uppväxt, och i naturlig ordning då ej heller denna sortens kontakter. På den tiden var världen lika stor som idag, dock inte lika lättillgänglig. Men för att jag ska acceptera det, så tycker jag mig ha rätten att kräva acceptans tillbaka.

De är dock inte ensamma. Unga lever i trångsynhet de också, men på ett helt annat sätt än fläskbergen, som Per Nuder antagligen skulle ha uttryckt sig. För dem är det många gånger så att Rätt är vad de anser stämma. Sanningen är den de säger är sann och Vänskap är så som de vill att den ska vara. Alltså inte så som andra vill ha det.  Och verkligen inte så jag tycker att det borde vara.

Personligen så anser jag att det viktiga är att båda parterna trivs i en relation. Att man kan prata med varandra, dela med sig av minnen, synen på stora och små ting, önskningar inför framtiden och nuet. Är detta något båda kan och vill så är det upp till dem hur de vill se på sin relation, utan att någon ska beblanda sig och påpeka att den inte är äkta på grund av att den främst utspelar sig över internet.

Självklart så vill jag träffa dem, mina fina vänner,  mer än mycket annat här i världen. Men det är inte det som är det viktiga. Det viktiga är att de är vänner för mig, inte bara nick och människor på internet. Något som verkar vara svårt för människor att förstå.

Att man träffar på människor man antagligen aldrig skulle börjat prata med i verkligheten och att man får helt andra perspektiv på internet, det är en annan historia. Dit tar jag er en annan dag.

Bam.

Dedicated to; E,P,S.

- andromeda

Min bästa vän, pojkvän, sambo och älskade fyller hela 20 år idag. Grattis, jag älskar dig. 


I just can't control myself
Can't be with no one else
It seems I'm addicted to the way
you like to touch me
I don't think they understand
Why I love at your command
From the words you speak so deep
Our bodies meet, I have to have you.
 

Vilken dålig bloggare jag är, hah! Äsch, ibland kommer livet emellan och så får det helkt enkelt vara. I vilket fall som helst så hittade jag ett par underbara bhar på h&ms hemsida. Finns i totalt tre färger. Fina, eller hur?