En innebörd som aldrig tidigare har passat så bra in på mig som nu. Jag är fast i en destruktiv cirkel som inte gör annat än att ta död på mig. Jag hatar den jag har blivit och vill inte längre vara henne. Men att bli av med denna demon är inte det lättaste, hennes klor är intryckta långt in i min hud, hon finns överallt - i mina andetag, mina tankar och mitt hjärta.

Längst inne så vet jag att detta beteendet är fel och att det förstör mig och relationerna jag har runt mig. Ändå så har jag fortsatt. Varför? Jaa, du. För att njutningen är värd smärtan. Så enkelt är det egentligen, svart på vitt. Mycket enklare än att komma ifrån skiten, alltså. För hur mycket njutning jag än får av dessa små vita saker så dödar dom sakta mig och allt det jag älskar i mitt liv.

Det hjälper inte mig att folk runt mig säger att det är farligt, att jag måste sluta. Det är dags för mig att själv inse hur dåligt det egentligen är, hitta mina egna argument för att komma ifrån det. Endast då kommer jag att kunna fullfölja det löfte jag gav A. och mig själv igår, söndergråten och sliten som jag var.

Pain is so close to pleasure, but all I need is love and affection.

xoxo