Nattnattnatt.

Det är något vackert med det mörker som faller kvällstid när våren närmar sig. Det dystra från vintern är borta, istället för depression inger natten ett sorts hopp. Uppbackning när det blir jobbigt, omfamningar när det blir kallt, tröst när tårar faller.

Min mörkerrädsla försvann när jag var i tio års åldern. En kall snöig vinternatt, mitt ute på motorvägen, mitt inne i skogen. Vi gick och gick och gick. Det kändes som en evighet men varade egentligen endast i ett par timmar. Helvetets timmar, men det då så hemska mörkret visade mig ljus. Tröst. Kärlek. Man kan inte lita på människor, men mörkret och dess respektingivande lugn finns alltid kvar.

Var som helst på jorden, fattig som rik - den dagliga fighten mellan dag och natt får alla uppleva. Om och om igen. Jag uppskattar sommarens långa dagar, det måste jag erkänna. Men det lugn nattens mörker ger mig finns annanstans att finna.