Mot sjukhuset! Minst sagt nervös, men det kommer nog gå bra. Det måste jag intala mig, annars ramlar jag av stolen av nervostitet. Ingen större grej jag ska göra egentligen, men det känns ändå jobbigt att lämna ut sin kropp till en annan människa så som man tvingas göra. Men allt för att få en fungerande kropp, ett liv man kan leva och inte bara klara av att stå ut med.

DET LÖSER SIG, som min pojkvän brukar muntra upp mig med. Och vet ni vad? Det gör det.

Flyplats, Tyskland. Sevillaresan 08. Jag och pojkvän. Våra fötter då;d